Freja – Sagan om Valhalla av Johanne Hildebrandt

Recenserat av Angelika Vaala Ewenson

Titel: Freja – sagan om Valhalla
Författare: Johanne Hildebrandt
Förlag: Forum bokförlag

Baksidestext:

Kriget närmar sig Vanaheim. Gårdar bränns och plundras av asar som trängt in i landet österifrån. Prästinnan Freja reser till fienden i ett sista försök att mäkla fred. Men mötet med hövdingasonen Tor förändrar allt. För en mer förbjuden kärlek har aldrig funnits.
Freja – Sagan om Valhalla är en andlöst spännande berättelse fylld av lidelse och magi. Johanne Hildebrandt använder sig skickligt av våra fornnordiska myter när hon berättar om människorna som blev våra gudar och gudinnor: Freja, Tor, Oden, Loke och de andra.
Följ med tillbaka till bronsåldern, Sverige för 2700 år sedan, till en värld fylld av bortglömda drottningar, legender och hjältinnor.

Ja, tänk er en värld med ombytta roller: här råder kvinnorna, medan männen tystas ner och behandlas som tjänare. Tänk er sedan att dessa mäktiga kvinnor kommer i kontakt med en fiende där männen har makten … kulturkrock på en mycket farlig nivå!

Tyckte det var väldigt spännande att se hur det skulle vara om kvinnan bestämmer – i denna bok är det allmänna begreppet detta: mannen har muskler men kvinnan har hjärnan!
På ett personligt plan kan jag efter att ha läst boken säga detta: det är inte bättre än verklighetens ombytta roller utan precis lika hemskt, bara tvärtom.

Detta är alltså en bok som handlar väldigt mycket om könsroller.
Men den innehåller också mycket annat: magi, hur människan förhåller sig till sex, naturens betydelse … Magin vävdes in på ett mycket fint sätt som fick den att bli väldigt naturlig och verklig på något sätt.
Huvudtemat är att gudinnan håller på att försvinna, för att göra plats åt guden.

I början hade jag dock svårt att ta till mig berättelsen. Jag tyckte den var barnslig, ingenting kändes äkta och jag hade på det stora hela en ganska nedlåtande attityd till boken.
Ungefär i mitten blev det plötsligt en oväntad vändning på historien, och då fick jag upp intresset och sedan ville jag helst aldrig lägga ifrån mig boken igen!

Jag gillade dessutom att människorna var symboliserade av nordiska gudar och gudinnor – har man läst på lite om Freja och Tor och de andra, så ser man att mycket faktiskt stämmer med våra gudaberättelser. Författaren har varit tämligen trogen våra gudar, men ändå tagit till vara sin egen konstnärliga frihet.

Det jag inte gillade var att kapitlen var väldigt långa, att det var segt i början och styckeindelningarna kunde ha förbättrats, grammatiken likaså.

Den är väl värd att läsa, bara man har tålamod med början.

5 ½ kakor är mitt betyg.

Annonser
Det här inlägget postades i Angelika Vaala, Fantasy och science fiction, Hem, Recensioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s