Alba

Alba

Alba

Titel: Alba
Författare: Kristina Hård
Förlag: Kabusa förlag/E-bok på Wela förlag

Detta är Kristinas debutroman, jag var och lyssnade på hennes programpunkt på Eurocon 2011 och kom då över denna bok. Den har legat i några månader i min ”att läsa”-hög, men jag har varit mycket nyfiken på den. Det är en klockren science fiction, det handlar om en liten trupp människor som åker till en ny planet för att undersöka den och hur lämpligt det är för jordbor att flytta dit. Man vill också forska på om och hur människor färdats mellan planeterna tidigare i historien. Till sin hjälp i truppen har man arkeologen Nielsen som tolkat alla konstiga tecken man hittat på Mars, bredvid tingesten som sedan tar dem ut i rymden. Huvudpersonen Alba är Nielsens assistent och älskarinna, hans fru lämnas hemma.

Boken påminner lite om andra ”forskare åker till ny planet”-berättelser, men författarens beskrivningar om hur planeten ser ut är lysande och jag vill åka dit själv. Ibland går dagarna långsamt och Alba längtar hem. När Alba saknar jorden känner jag igen mig, det är fint formulerat, hon vill sitta på en trottoarkant och känna lukten av grus, damm och gammalt vägsalt. Avgaser från bilarna. Höra fågelkvitter. Så längtar jag ibland till våren i storstan.

Ofta i den här typen av berättelser så blir det konflikter mellan akademiker som är med på expeditionen och står för de ”fina” värdena och sedan är det ”vanligt” folk och t ex soldater som ska skydda forskarna som står för det krassa ekonomiska, (typ som i Stargate och Avatar) som man ser ner på. Jag undrar verkligen om expeditioner ser ut så i framtiden, folk med diametralt olika åsikter? Eller är det ett sätt för berättaren att spegla människans motsägelsefulla syn på nya marker, en vilja att utnyttja nya resurser, nytt land att bosätta sig på och härska över – alternativt en önskan att lära sig nya saker, att utforska, att få vara ödmjuka upptäckare i mänsklighetens tjänst?

Efter ett tag hittar den utsända gruppen människor (urinvånare) som man börjar spionera på, de är ett slags bönder och Alba börjar oroa sig för hur deras liv ska bli om det kommer fler människor från jorden till denna planet. Hon börjar samtidigt dras till en annan man i expeditionen, Xavier, och det blir även andra konflikter mellan gruppmedlemmarna. Ibland bli jag mycket frustrerad på huvudpersonen som bara ”åker med” och låter män styra hennes liv utan att hon ens vet deras intentioner. Men det tar sig. Alba börjar höra hemma på den nya planeten. Slutet är mycket bra. Sju kakor av tio.

Pebbles Karlsson Ambrose

Annonser
Det här inlägget postades i E-böcker, Fantasy och science fiction, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s