Välskriven och spännande kriminalroman.

Titel: Den felande länken
Författare: Stefan Tegenfalk
Förlag: Massolit förlag

Den felande länken är den sista delen i en trilogi av Stefan Tegenfalk. Kriminalassistent Jonna de Brugge och kommissarie Walter Gröhn har båda blivit bortkopplade från den utredning de tidigare jobbat med, men ingen av dem har lyckats lägga fallet bakom sig. I grunden rör det sig om ett sätt att klona som skulle kunna leda till revolution för mänskligheten, likaväl som det vore förödande i fel händer. Mäktiga krafter är ute efter dokumentationen och efter den kvinna som utgör ett mänskligt forskningsobjekt. Walter och Jonna söker på varsitt håll svar på sina frågor.

Jag har tidigare läst Vredens tid som är den första delen i triologin, men tyvärr missade jag tvåan, Nirvana projektet. Visst bygger handlingen i Den felande länken på sådant som hänt i de tidigare böckerna, men den funkar att läsa fristående. Baksidestext och omslag är inte särskilt pulshöjande, men låt inte det hindra dig från att läsa boken.

Det var länge sedan jag upplevde en så nervpirrande prolog. Författaren har över huvud taget en säregen förmåga att skapa laddning i actionscenerna och däremellan är det minst lika underhållande att följa karaktärernas olika bryderier. Samtliga är trovärdiga och lätta att fästa sig vid. Till och med journalisten Jörgen väcker min sympati, trots att han egentligen är en ganska otrevlig figur. Var och en vill lösa fallet utifrån helt olika drivkrafter.

Grunden i kriminaldramat är visserligen originell, men det är inte intrigen som är det bästa med den här boken. Grejen är snarare att Stefan Tegenfalk tycks ha den där förmågan att göra text fängslande, oavsett vilken scen det gäller. Även om jag inte hade möjlighet att sträckläsa, tog det bara några rader att på nytt bli helt uppslukad var gång jag fick chans att återuppta läsningen.

Språket är helt i min smak: Begåvat och snyggt, utan att verka ansträngt eller konstlat för att få till tjusiga formuleringar. Texten flyter bra och är lättläst med korta meningar.

Inser att den här bloggrecensionen riskerar att få något religiöst över sig, men det är svårt att hitta några betydande minusposter. Visst skulle författaren ha kunnat bjuda på ännu fler actionscener eller ha slängt in cliffhangers i slutet av varje stycke, men jag är glad att han inte har gjort det. Balansen är bra som den är och karaktärernas vardagsdilemman ligger långt ifrån alla trötta deckarschabloner. Dessutom skildras kärleksrelationer trovärdigt och delvis ur ett oväntat perspektiv. Härligt!

Jag ger Den felande länken mycket högt betyg: 9 av 10 cookisar. Boken håller hög berättarteknisk kvalitet och har högt underhållningsvärde.

Att den inte får full pott beror på att bakgrunden blir lite, lite svår att greppa för mig som missat andra boken i serien. Storyn bjuder inte heller på de där påhittiga vändningarna eller totala överraskningarna som ställer den i en klass för sig. Dessutom måste jag ju ha en siffra kvar, om jag skulle råka läsa en bok likvärdig med Stieg Larssons Luftslottet som sprängdes, Dennis Lehanes Patient 67 eller Roslund och Hellströms Tre sekunder. Stefan Tegenfalks författarskap når inte riktigt de höjderna än, men jag blir inte förvånad om det snart skulle göra det.

/Catrine Pettersson

Det här inlägget postades i Catrine Pettersson, Deckare och thrillers, Hem, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s