Marie Jönsson ”Utan heder och samvete”

Marie Jönsson ”Utan heder och samvete”

Bäckströms förlag

ISBN 91 89394 26 7

Marie Jönsson är jurist och arbetar på Skatteverket i Helsingborg där boken utspelar sig. Upptakten till boken är att en kvinna hittas mördad i skattemyndighetens hiss. Hon har en lapp med skatterevisor Mona Stenssons lapp i handväskan, vilket leder till att Mona känner sig manad att lösa mordgåtan och bevisa att hon inte är skyldig.

Boken inleds på ett ganska cyniskt sätt: ”’Välkommen till skattemyndigheten! Här sätter vi kunden i centrum’ står det på dörren. Dessa ord ger uttryck för vår nya policy, se oss som en vän som vill dig väl och som gör allt för att du ska trivas. Tanken bakom detta från de höga vederbörandes sida som bestämmer vår arbetsinriktning och vår image, är att nöjda kunder är bra kunder. Tro det eller ej.” En inställning som Mona Stensson snabbt gör klart att hon inte delar. Det är uppenbart att om Mona fick välja mellan service och kontroll så är det kontrollverksamheten som myndigheten ska ägna sig åt.

Som läsare drar jag slutsatsen att bokens budskap ligger mera i att föra fram kritik mot myndigheten än att leverera en spännande mordgåta.

Spontant har jag svårt för Mona Stensson som karaktär. Hon drar den ena lögnen efter den andra för att få svar av ”misstänkta” släktingar till mordoffret samtidigt som hon moraliserar över andras beteende. Karaktären Mona har en ganska krass bild av folks vilja att göra rätt för sig, vilket jag inte känner igen mig i. Det är tack och lov inte alla som misstror våra skattebetalare lika mycket som Mona Stensson!

Genom sin karaktär Mona för Marie fram kritik mot bland annat myndighetens servicepolicy, vilken enligt henne leder till att kontrollverksamheten blir lidande. Hon för även fram kritik mot bristande resurser, bristande fokus på vad som är viktigt, bristande förtroende för chefer samt chefer som inte kan verksamheten utan ägnar sig åt att tillämpa service- och organisationsteorier som bättre lämpar sig för den privata sektorn.

Visst känner jag igen mig i den kritik som Marie / Mona för fram. Jag tror att det finns få medarbetare på myndigheten som inte har upplevt de svagheter i verksamheten som hon belyser. Men samtidigt blir jag besviken över att hon bara skildrar den ena sidan av myntet. Jag skulle gärna ha sett att hon balanserat upp kritiken med att även belysa det som är bra på arbetsplatsen. Jag hittar inget underhållningsvärde i boken utan upplever den som ganska bitter.

Som mordgåta betraktat spretar boken åt alla håll. Monas taktik för att hitta den skyldige är att genom folkbokföringen kartlägga och förhöra i stort sett hela den mördades släkt. När mordoffrets väninna också dör utvidgas sökandet till att även omfatta hennes släkt. Lägger man dessutom till diverse misstänkta på skattemyndigheten så förstår ni att det blir en uppsjö av personer och namn att hålla reda på.

Att mordet givetvis har koppling till ett skattebrott kan vem som helst räkna ut, men lönar det sig att vilja göra rätt för sig?

Lisa Rodebrand

Det här inlägget postades i Deckare och thrillers, Hem, Lisa Rodebrand, Recensioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s