Kee Marcello – Rockstjärnan Gud glömde

Nej, självbiografier är inte någon av mina litterära favoritgenrer. Det går inte att komma ifrån att det är en form av partsinlaga, en person får oemotsagt berätta sin historia som han eller hon upplevde den. De som eventuellt har en annan uppfattning om vad som faktiskt hände har ingen möjlighet att komma till tals. I värsta fall skriver de sina egna böcker för att kommentera det som sagts tidigare, med följden att hela företeelsen med självbiografier blir en parodi på sig själv.

Därför var det kanske lite otippat att jag valde att läsa Rockstjärnan Gud glömde: Uncut självbiografi av gitarristen i Svergies största hårdrocksband – Europe av Kee Marcello. Den främsta anledningen är nog att Europe var ett av mina stora favoritband under min uppväxt, och att jag lärde mig spela piano i stort sett enbart för att kunna spela The final countdown. Jag hade direkt inga förväntningar på den, utan började läsa den mest av nyfikenhet. Jag blev dock snabbt uppslukad av den.

Marcellos självbiografi är en blandning mellan högt och lågt, humor och allvar. Han berättar både om sitt svåra drogmissbruk, sitt liv med panikångest och en och annan hejdlös anekdot från sitt vilda turnéliv, hela tiden med sin omisskännliga humor närvarande. Obekväma sanningar berättas utan omsvep. Citatet nedan är från ett stycke där han beskriver sina känslor inför grungens intåg och alla sångare som försökte låta som Eddie Vedder. Det beskriver tonen i boken ganska väl, det är ingen läsning för den finkänslige.

Ett tag blev jag mörkrädd när jag slog på radion och alla band hade en sångare som sjöng som en överstepräst med en bajskorv i halsen.

Det här är inte en bok för alla, jag tror att det krävs att man är väldigt intresserad av musik (och då i synnerhet hårdrock) för att man ska uppskatta den. Dessutom krävs det att man uppskattar författarens ganska brutala humor och ett språk kryddat med hyperboler (dvs. medvetna överdrifter). Men om så är fallet kan jag utlova en stor läsupplevelse. Den långa och tämligen krystade undertiteln bådade inte gott, men visade sig lyckligtvis inte alls vara representativ för resten av boken. Tempot är mycket väl avvägt och det hinner aldrig bli tråkigt. Jag kan inte annat än ge den här boken högsta betyg med tanke på hur den både fängslade, roade och emellanåt faktiskt gjorde mig upprörd, men med reservation för att det krävs att man har rätt intresse. Boken går att låna som e-bok genom elib.

5 kakor av 5 möjliga!

/Johan Lindbäck

Annonser
Det här inlägget postades i Biografier, E-böcker, Hem, Johan Lindbäck, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s