Framgång med Facebook

Framgång med Facebook

Framgång med Facebook

Titel: Framgång med Facebook – karriärcoachens bästa råd hur du nätverkar mer effektivt!
Författare:
Nina Jansdotter
Förlag: Kalla kulor förlag

Nina Jansdotter är coach, föreläsare, beteendevetare och författare. Hon har skrivit mer än tio böcker och inspirerar många på Facebook. Hon är en så kallad ”spindel” där, dvs. hon har väldigt många kontakter (maxgränsen för hur många vänner man får ha på Facebook är 5.000, det taket har hon nått).  Dessutom har hon många gillasidor om olika ämnen. Jag följer henne på där. Detta är den tredje boken av Nina Jansdotter jag läst. Först läste jag ”Säg nej och må bra – minska stressen i ditt liv” och sedan läste jag ”Ta makten över dina pengar – pengar och psykologi”. De var båda rätt bra (jag är inte jätteförtjust i självhjälpslitteratur) och jag gillar verkligen Facebook så jag ställde mig i kö på biblioteket och fick vänta fem månader på att få läsa den här boken. Detta kanske gjorde att jag hade väldigt höga förväntningar? Jag blev faktiskt lite besviken.

För det första handlar boken nästan huvudsakligen om hur man nätverkar på Facebook ur ett yrkesperspektiv. Eftersom mitt arbetsliv är obefintligt (jag har visserligen en del vänner som är gamla arbetskamrater) så blev ju boken inte så intressant för min del. Det fanns visserligen ett kapitel där man skulle fundera på vad framgång på Facebook är för mig, med några frågor att reflektera över. Jag tänker mig att Nina inte tar upp en massa människor som är på Facebook av andra orsaker, t ex unga som går i skolan, föräldralediga, arbetslösa, sjukskrivna, pensionärer och så vidare. De tas inte upp som målgrupp för företag på ett bra sätt, författaren snöade in sig på människor som sökte kontakter i sitt yrkesliv och ville ha relationer med andra som hade ett arbete (potentiella företagskunder). Kanske för att hon själv jobbar med business to business och funnit mest framgång med det. För företag som riktar sig direkt till konsumenter finns inte så många råd.

Det nämns på ett fåtal ställen om att Facebook är ett bra ställe att hänga på för folk med olika hobbys, men det kunde utvecklas mer. Jag själv har många vänner på Facebook som är intresserade av böcker, läsning och skrivande på olika sätt och det är jättekul. Jag gillar många sidor om skrivande, t ex förlag, för att få reda på när de ger ut nya böcker och vad de handlar om. Flera författare kan man också följa på Facebook, det är roligt att läsa om deras författarskap. Att Facebook med fördel kan användas av människor som lider av psykisk ohälsa, som kanske inte kan umgås i sammanhang där det finns mycket folk eller inte kan ta sig till ställen (om man t ex inte kan åka i kollektivtrafik eller inte har råd), nämns inte alls.

Nina upprepar en hel del saker på flera ställen, tills det blir snudd på tjatigt. Bland annat om att man ska vara positiv, ge positiv feedback till andra och bjuda på sig själv och sina kunskaper och kontakter. Det är ju ett jättebra råd, och hon kompletterar det med att säga att man får ha dåliga dagar, kan visa en mer nyanserad sida av sig själv och att man ska variera sina statusuppdateringar så det inte blir för tråkigt. Hon menar på att många alltid skickar samma typ av statusrader och det kan bli uttjatat. Hon pratar lite om vett och etikett och en del gäller nog bara om man är en spindel eller har ett mycket stort nätverk utanför Facebook. Hon säger till exempel att man inte ska tjata och kräva att spindlar ska publicera ens information och länkar, att man inte alltid kan räkna med svar om man skriver på någons vägg eller skickar ett meddelande, att man inte ska försöka att chatta med människor som inte har tid. Jag förstår att det är svårt att ägna så mycket tid till sina vänner om de är väldigt många, men jag har inte råkat ut för något av problemen själv eftersom jag inte har så många vänner. Däremot håller jag med om att folk inte är så bra för att tacka för saker, om man t ex ger feedback, idéer, åsikter eller förmedlar kontakter.

De roligaste snuttarna i boken är när Nina reflekterar över folks agerande som beteendevetare. Hon skriver bland annat om skryt, att det är osvenskt men okej att berätta på Facebook att man t ex har gjort något bra, bokat en semesterresa eller äter på en dyr krog. Att man kan ha ett annat beteende på Facebook än om man skulle mingla på evenemang eller sitta i fikarummet på jobbet – man kan inte bara byta ämne eller gå om man har tråkigt.

Om negativa saker med Facebook finns det inte mycket, utom att vissa människor kan vara otrevliga och skriver negativa saker på ens vägg eller i trådar. Lite information om att allt du skriver lätt kan delas och kopieras och kan landa på nätet var som helst. Att man t ex inte ska skriva negativa saker om arbetsgivare om man inte är beredd att ta konsekvenserna. Och att man kan bli taggad i bilder som man kanske inte vill att alla ens vänner ska se. Och att bilder också kan hamna på andra ställen på nätet. Här tycker jag att det kunde vara lite mer nyanserat, att författaren t ex skulle ta upp mobbing på nätet, i synnerhet bland ungdomar, det har ju faktiskt debatterats i media rätt mycket. Dejtning tas upp lite grand, men här kunde författaren bjudit på mer tips. Men hon skriver faktiskt att om man blir hotad och så att man ska blockera, rapportera och polisanmäla människor. Nina tycker inte heller att man ska diskutera politik med sina vänner, men medger ändå att man kan skapa opinion och samla många människor till att markera en ståndpunkt och göra manifestationer av olika slag. Här tycker jag också att författaren är för snäv i sitt användande av Facebook, för många är ju just ett politiskt engagemang och kontakter med folk inom olika föreningar och folkrörelser det som är framgång just för dem. Om hjälporganisationer och intresseföreningar finns ingen information alls. Och om att det är svårt att hitta en nivå att kommunicera med flera olika kategorier av vänner samtidigt och med samma budskap, står ingenting. Det är inte så lätt att skriva statusrader som ska läsas av jobbarkompisar, klasskompisar sedan högstadiet, killar man flörtar med och syskonbarn samtidigt. Men kanske försvinner det problemet med Facebooks införande av listor (som kom efter bokens tillblivelse)?

Nina tycker också att det är dumt att stå utanför Facebook och spår att alla företag måste ha någon sorts närvaro där i framtiden. Hon tycker också att företag inte ska förbjuda att anställda surfar på Facebook på arbetstid och tycker att företaget ska uppmuntra dem att skapa goda relationer med företaget där. Hon tycker också att chefer på stora företag visst ska vara med på Facebook, även om hon har några funderingar på om chefer och anställda ska vara vänner med varandra av olika skäl.

Att Facebook bara är för ens höga nöjes skull, bara är för att uppdatera om vad man ätit till frukost och spela spel tycker hon är förlegat. Där håller även jag med. Att man kan få nytt jobb genom kontakter, hittar en lägenhet eller blir bjuden på roliga fester tror jag faktiskt är vanligare än man tror. Och att man kan få tips på vad man ska köpa till någon i födelsedagspresent, tips på filmer, musik och böcker, länkar till nyheter och så vidare, det händer nog många varje vecka.  Så tyvärr tyckte jag inte att boken lärde mig någonting nytt alls. Tyvärr. Kanske för att jag Facebookar rätt mycket (fast inte med så många vänner) och kanske för att jag inte är riktigt i målgruppen för just den här boken. Jag tänker inte på mig själv som ett personligt varumärke och funderar inte så mycket på min status (vilket nog är tur för mig). Att ha hög status på Facebook är enligt Nina rätt likt de som finns utanför nätet, att man är framgångsrik, populär, intressant och har många vänner. Hon tror att människor med många vänner, t ex kändisar av olika slag, kommer att bli framtidens reklampelare för olika företag och att vi i framtiden kommer att läsa i deras statusrader om företag de samarbetar med i högre utsträckning.

Jobbar du på ett företag (eller har startat ett eget) och inte varit på Facebook så mycket förut så innehåller boken bra tips, särskilt om du och ditt företag riktar sig till representanter för andra företag. Är du egenföretagare och jobbar hemma finns också några tips om hur att använda Facebook som ditt fikarum. Det hade varit roligt med exempel ur verkligheten, typ ”jag förde ihop två kompisar – nu är de gifta och har barn” eller ”jag träffade en kompis på ett Facebookevent vars chef hyrde in mig som föreläsare”, det saknas nästan helt. Det fanns ett litet stycke om att hennes vänner fått bestämma namnet på den här boken, först hade den arbetsnamnet ”Lyckas med Facebook”, men det ändrades ju. Jag tänker att det kanske beror på att den nuvarande titeln är en alliteration (orden rimmar på första bokstaven), men det framgår inte. Kanske tycker hennes vänner att framgång är ett ord med en bättre klang?

Boken får två kakor, men jag vill inte avskräcka från Nina Jansdotters författarskap, som sagt ovan har jag läst två av hennes tidigare böcker. Två böcker som hon har skrivit finns att ladda ner gratis hos e-bokförlaget Pupill om du vill prova att läsa själv och bilda dig en egen uppfattning.

Pebbles Karlsson Ambrose

Det här inlägget postades i Facklitteratur, Hem, Pebbles Karlsson Ambrose, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s