”En död ängel” av Åsa Schwarz

Titel: En död ängel
Författare: Åsa Schwarz
Förlag: Telegram förlag

Beskrivning:

Nova åker till berget Ararat för att resa en ark som symbol för kampen mot klimatförändringarna tillsammans med andra Greenpeaceaktivister. Hon övertalar sin nyfunna pojkvän Benjamin att följa med till ruinstaden Ani där kyrkor, stadsmurar, fort och grottor ligger tätt. I en av ruinerna hittar Nova en golvmålning som det är något bekant över. Där blir hon brutalt nedslagen. Hon vaknar upp på Karolinska Sjukhuset i Stockholm efter att ha varit medvetslös i en vecka. Ingen har sett Benjamin efter överfallet. Varför är han spårlöst försvunnen? Varför blev Nova nedslagen i ett tempel där änglar tidigare dyrkades? Vem vill att Nova inte ska få reda på sitt ursprung? Hon finner till slut att alla frågor leder åt ett håll: jakten på världens mest omtalade artefakt, Noas ark.

Omdöme: Precis som i ”Nefilim” är tempot igång redan från första sidan. Eftersom det inte är några egentliga kapitel, boken består istället av korta stycken, är det svårt att hitta ett bra ställe att pausa i. Ett tips  är att inte ta med boken till toaletten! Däremot kan jag tycka att en del sidospår är ganska irrelevanta. Den manlige polisens övervikt är något som uppmärksammades mycket redan i första boken och här i andra boken undrar jag fortfarande vad syftet med det är. Med tanke på slutet i den första boken avslöjar det redan en del av händelsen i den här boken, så sidospåret med den kvinnliga polisens graviditet hade jag också hoppats på mer av eftersom jag redan visste hur det skulle sluta på den punkten.

Språket känns jämnare i den här boken, meningarna flyter på smidigare där de i den första delen kunde kännas en aning stolpiga på sina ställen. Det Åsa lyckas riktigt bra med är att skildra omgivningen, hon tar mig till platsen trots att jag aldrig varit där. Känslan i landet är tydlig, så även känslorna i Nova. Det händer en del på hemmaplan efter att Nova lämnat Sverige, men som jag redan nämnt känns sidospåren många gånger onödiga.

En liten parentes, men det är enbart för att jag är en nörd, är att jag tycker att det är lite för lite onaturligheter i boken. Mer än i den första men ändå för lite för min smak, om  man ska placera boken i den kategorin. Som deckare/thriller passar den däremot utmärkt och den lilla tvisten med nephilim gör att det är en bok som passar många.

Betyg: Snäppet bättre än den första boken. Fartfyllt tempo, svår att lägga ifrån sig, behagligare språk. 6,5/10 kakor

/Sofie Trinh Johansson 

Advertisements
Det här inlägget postades i Deckare och thrillers, Fantasy och science fiction, Hem, Recensioner, Sofie Trinh Johansson och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s