Carpe Jugulum – Terry Pratchett

Detta är en roman om Skivvärlden av humorkungen Terry Pratchett, en serie som jag varmt rekommenderar samtliga böcker i!

Baksidestext:

Mektiger Hafre kunde inte ha valt en sämre tid att bli präst. Han trodde att han skulle komma till bergsriket Lanker för en enkel, religiös ceremoni. Men nu har han hamnat mitt i ett krig mellan vampyrer och häxor, och han är inte säker på att det finns en rätt sida.

De kämpande häxorna är den unga Agnes, som bokstavligt talat är kluven till allt, Viväcka Vitlöök, som försöker kombinera magi och blöjbyten, Nanna Ogg, den allvetande – och Mormor Vädervax, som råkat i en riktig knipa.

För vampyrerna är intelligenta. De låter sig inte påverkas av stupida vitlökskurer, eller av att man går fram till ett fönster, tar tag i gardinerna och utbrister: ”Inte vet jag, men är det inte en aning kvavt härinne?” De har stil och eleganta västar. De har kommit upp ur kistorna och kräver en bit av framtiden.

Mektiger Hafre ber sina böner, men han önskar att han hade en yxa.

Vad kan man säga?

Terry Pratchett skriver med samma slags varma humor som i de tidigare böckerna i serien. Jag hade lätt kunnat sitta begravd i denna bok och läst från pärm till pärm utan paus om det inte vore för denna tidsbrist som oftast råder.

Men nu var det ett tag sen jag läste hans böcker, vilket gjorde att jag hade glömt vissa regler som finns i denna påhittade värld. Det gjorde att jag på vissa sidor fundersamt rynkade pannan och undrade vad tusan han menar med det han skriver! Ibland förstod jag helt enkelt inte vad något handlade om, förrän flera sidor senare. Då fick jag en liten aha-upplevelse och mindes något jag läst om i hans tidigare böcker som kunde förklara det nuvarande fenomenet lite bättre.

Sedan var det lite jobbigt att läsa en svensk översättning av de små blå männens dialekter – de gör sig mycket bättre på engelska!

Men jag gillade verkligen uppfattningen om den intelligenta vampyren. Mycket av det som stod i boken är frågor jag själv har funderat över när jag tittat på vampyrfilmer. Lite besviken dock över att inte ha fått veta vad Terry Pratchett anser om varför en vampyr inte kan se sin spegelbild😉

Men glöm religiösa symboler och vitlök – såna saker fungerar inte på vampyrerna i denna mycket fyndiga bok!

Sex stjärnor får Carpe Jugulum av mig, för vissa detaljer gjorde att den inte riktigt nådde ända fram. Som det faktum att jag ganska ofta inte fick den målande beskrivningen av miljöer och personer som jag gärna vill ha. Ofta hade jag helt enkelt ingen aning om hur landet Lanker, slottet eller byn såg ut och inte heller avståndet till andra städer fick jag en riktigt bra uppfattning om.
Kan vara att det helt enkelt var för länge sen jag läste Pratchetts böcker, för i vanliga fall är just serien om Skivvärlden enormt skrattframkallande samtidigt som jag älskar fyndigheten och den dolda kritiken till de ämnen han behandlar!

Betyg:
6/10 kakor

/Angelika Vaala Ewenson 

Det här inlägget postades i Angelika Vaala, Fantasy och science fiction, Hem, Recensioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s