Abarat av Clive Barker

Nu ger jag mig på att lägga till en recension här inne för första gången 🙂

Baksidestext:

Det börjar i världens tråkigaste, mitt i Minnesota. Där bor Candy. Candy längtar desperat efter ett annat liv. Men när det plötsligt kommer är det något som hon aldrig hade kunnat föreställa sig. Från ingenstans kommer en våg och tillsammans med John Spjuver (vars sju bröder lever på hornen på hans huvud) kastar hon sig ned i det svallande havet Izabella och låter sig föras bort på vågorna.

Till vad? Till ABARAT. En vidsträckt arkipelag med tjugofem öar. Varje ö är en timme av dagen och den tjugofemte ön är tiden utanför tiden. Candys resa i Abarat går från ön Det Stora Huvudet som ligger i det mystiska skymningsljuset, till den soliga Stundom där de dåsiga drömmarna råder och till den mörka, skräckfyllda Midnattsön, Gorgossium, där Herren av Midnatt, Kristoffer Kadaver, härskar.

På sin resa från den ena fantastiska platsen till den andra får Candy många nya vänner men möter också fienden i form av en mekanisk skalbagge och gigantiska mal, blodtörstiga katter och män gjorda av lera, en farlig trollkarl och hans skräckslagne slav.

Sakta börjar Candy inse att det inte är första gången hon är i Abarat.

Candy har en viktig roll; hon är här för att rädda Abarat från de mörka krafter som växer sig allt starkare. Krafter äldre än Tiden själv och med en ondska hon inte ens kan föreställa sig. Candy är en märklig hjältinna i en annorlunda värld och i Abarat är allt möjligt.

Första intrycket jag fick av boken är att den verkade underhållande på ett roligt sätt. Men jag kom ovanligt snabbt in i bokens handling och skrattade ofta åt de oväntade händelser som plötsligt dök upp. Som exempel gillade jag biten när Candy fördes bort på vågorna mitt ute på havet, och plötsligt fick syn på några havsvarelser som satt runt ett bord ovanför vattenytan och spelade kort!

Humorn är snarlik den i Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams, vilket är en slags humor jag verkligen gillar, men som jag vet att vissa personer har svårt att förstå. Man måste verkligen tänka utanför sina egna ramar, alltså egentligen inte tänka alls och glömma allt man lärt sig om vad som kan ske i verkligheten, och bara låta sig svepas med av det som händer i boken och lita på att det verkligen kan hända!

Sedan har författaren varit mycket noga med att låta varje person ha sin egen historia, sitt egna förflutna. Jag gillade verkligen att inte ens den mest ondskefulla i boken var helt själlös, utan hade egna känslor och ett eget jag, vilket fick dem att få en mer verklig prägel, trots sitt monstruösa yttre.

Visserligen kom jag rätt snart fram till aningar om vad som kan hända i de senare böckerna, men det återstår att se om jag har rätt i mina spådomar – kanske tar boken en oväntad sväng?

Jag tror att boken kan läsas för barn, om man har en sann berättarröst och inte bara läser den helt slaviskt, för då kan den vara svår att förstå. Annars tror jag nog att denna bok är mer riktad till en vuxen publik, för att kanske få den vuxne att uppleva den gränslösa fantasi man en gång ägde som barn.

Betyg:
8/10 kakor

/Angelika Vaala Ewenson

Annonser
Det här inlägget postades i Angelika Vaala, Fantasy och science fiction, Hem, Recensioner och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s