Istället för ensam av Teresa Jörgensen

Titel: Istället för ensam
Författare: Teresa Jörgensen
Förlag: Duo dito förlag

På baksidestexten kan man läsa följande:

Sara och Kevin är 12 år och går i samma klass. De har svårt för att komma överens eftersom Sara är den duktiga flickan och Kevin en riktig bråkstake. När Kevin riskerar att inte få flytta upp en klass vet inte klassläraren vad hon ska ta sig till. Hon bestämmer sig för att fråga Sara om hon kan tänka sig att ge stödlektioner till Kevin. Sara accepterar motvilligt. Barnen blir vänner, bakom fasaden. Ingen av dem berättar om hur de har det hemma men sakta uppdagas sanningen och de inser att de har sin mörkaste hemlighet gemensam.

En bok för barn men också för vuxna. Framför allt borde alla som på något sätt jobbar med barn läsa den!

Den sista raden på baksidestexten skulle jag vilja stryka. Den är avskräckande tråkig och hade jag varit tonåring hade jag nog ställt tillbaka boken i hyllan efter att ha läst det. Omslaget gillade jag inte alls när jag såg den på nätet, det kändes som att den var gjord i Paint, men den ser bättre ut i verkliga livet. Också lite störande att numreringen börjar redan på allra första sidan i boken, men nog om det! Har jag väl boken i min hand spelar inte layouten särskilt stor roll.

”Istället för ensam” är en viktig bok. Viktig om den når de som känner igen sig, och det hoppas jag att den gör. Den tar upp det där utanförskapet man känner utan att riktigt vara utanför. Kevin är populär, men ändå inte riktigt omtyckt, hans makt har han mer skrämt till sig. Sara är mer försiktig, rädd för att bli sedd som en plugghäst, samtidigt rädd för att inte vara tillräckligt bra. Det kommer fram tidigt i berättelsen, vi lär känna dem väldigt snabbt. Därför känns tiden i skolan och lektionerna ganska segdragna. ”Det här vet jag ju redan”, flyger genom min skalle flera gånger. Även lärarens pov känns onödigt. Jag kan tänka mig att det är så lärare ofta tänker när de står maktlösa, men det är egentligen inget intressant eftersom hon inte bidrar till historien på något annat sätt. Då hade det varit bättre att lämna det därhän och låta oss tycka illa om henne, eller helt enkelt inte bry oss, för vem förstår sig på lärare egentligen? (nu menar jag ur en elevs synvinkel, och det är väl de som boken riktar sig till)

Språket är bra, det känns väl anpassat till ungdomar. Ibland blir det lite konstigt i texten, som när författaren skriver ”sa pappan”. Jag tycker att man rätt och slätt kan skriva pappa.
Dialogerna fungerar mycket bra, och det känns inte som när vuxna försöker skriva hur de tror att ungdomar pratar, utan det känns som taget ur verkligheten. Tidsaspekten är något jag har lite problem med i texten. Det beskrivs hur lång tid som har gått, men det känns inte så. Egentligen är det helt onödigt, för det skulle kunna flyta på bra som det är, det kändes bara konstigt att få det beskrivet utan att ha fått känslan. Men kanske är det bara jag.

Scenerna hemma hos Kevin respektive Sara är de som känns mest, men de är egentligen för få. Ja, nu låter jag hemsk, men det är trots allt sådant elände som griper tag i en. Jag vill veta mer om det. Även de två ungdomarnas möten vill jag läsa mer om, men vägen dit känns lite väl lång. Sedan tar det slut alldels för fort. Baksidestexten lovar lite mer än jag får, men när jag får det så är det bra.Betyg: 5,5/10

/Sofie Trinh Johansson



Annonser
Det här inlägget postades i Recensioner, Ungdom och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s