Dag ut och dag in med en dag i Dublin av Erik Andersson

Image

Albert Bonniers Förlag 2012

Recenserad av Johan Lindbäck

Jag tillhör den typen av människor som nästan tycker att det är intressantare att titta på en dvd-film med regissörens kommentarer påslagna än det vanliga filmljudet, dvs. man skulle nästan kunna kalla mig litet ”nördig”. Och det är precis för sådana nördar som jag som Andersson har skrivit den här boken som skildrar hans fyra år långa arbete med att nyöversätta Ulysses av James Joyce.

Det här definitivt inte en bok för var man, för att intressera sig för denna bok krävs att man har något form av specialintresse. Är man, i likhet med mig, intresserad av språk och översättningar finns här mycket att hämta. Andersson för många intressanta resonemang kring översättningar, huruvida en översättare exempelvis ska rätta till författarens fel och missar — är det tanken som räknas, eller det som faktiskt står? Likaså resonerar han kring hållbarheten hos en översättning och frågar sig om inte originaltexten också åldras och behöver uppdateras med jämna mellanrum. Det är i dessa resonemang som den här boken är som mest intressant.

En stor del av boken upptas av författarens betraktelser från sina tidigare resor till Irland (där Ulysses utspelar sig). Tyvärr upplever jag inte att detta lyfter boken utan snarare gör den aningen rörig, samtidigt som det egentligen inte säger så mycket om det arbete som boken är tänkt att skildra. Författaren borde nog ha övervägt att skriva antingen en betraktelse över Irland eller en renodlad betraktelse över sitt arbete med nyöversättningen. Blandningen mellan de båda delarna känns litet märklig.

I min recension av Anderssons liknande verk, Översättarens anmärkningar (om arbetet med Ringarnas herre av J.R.R. Tolkien), anmärkte jag på hans sätt att närma sig intressanta resonemang för att sedan abrupt lämna dem. Detta förekommer i viss mån även i denna bok, men i betydligt mindre omfattning och känns inte alls lika störande. Vad som däremot förbryllar mig är hur abrupt hela boken slutar. Andersson knyter aldrig ihop säcken på samma sätt som han gjorde i Översättarens anmärkningar, vilket är synd. Det känns nästan som att han avslutade arbetet med denna skildring mitt i.

Arbetet med att översätta den senare delen av boken berörs knappast alls, till skillnad från den tidigare delen, vilken berörs tämligen ingående. Arbetet med översättningen av det berömda avslutande kapitlet berörs endast i förbigående, vilket är tråkigt. Det ger boken en onödigt fragmentarisk känsla, som inte hade behövts med tanke på hur många intressanta resonemang som faktiskt berörs.

Överlag är denna bok dock bättre än den tidigare nämnda och får fem kakor av tio av mig. Jag är förvånad över att det finns så pass få böcker som dokumenterar arbetet med andra böcker. För min del fick det gärna skrivas fler såna böcker, både av författare och översättare.

About these ads
Det här inlägget postades i Facklitteratur, Hem, Johan Lindbäck och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s